Jag är bilderbokskonstnär

frejas_plats_bok2

Ofta slår det mig hur många olika yrken det finns.

Man kan vara skrotkonstnär och jobba halva året för det räcker så. Eller så kan man vara blåsare på kommunen och blåsa löv, grus och snö hela året. Eller så vrider man upp klockor på det kungliga slottet, till vardag och fest. Man kan vara den som gör sås i ett storkök eller ekologisk marmelad till små marknader.

Eller så kan man vara som min barndomskompis Ida: tekniskt befäl på försvarsmaktens främsta smygande fartyg. Här lämnar jag alla försök att rätt och riktigt benämna fartygets funktioner, för de är många och jag har varken ordförrådet eller kunskapen. Och det är nog hemligt i vilket fall som helst.

Idag har jag varit med Ida på hennes jobb.

Klockan 07.30 stod jag vid grindarna till marinens område i Berga, Västerhaninge, och väntade med andra anhöriga. Det är Anhörigdagen på HMS Visby och vi ska få åka med fartyget in till Skeppskajen, Gamla stan. Genom Stockholms skärgård utan vind och i strålande sol. Redan vid grinden finns en tydlig skillnad mellan Idas och mitt jobb. En stor skylt talar om för mig att området under inga villkor får fotas, dokumenteras eller på annat sätt avbildas. Inget illustrerande idag alltså. Kontrasterna är halsbrytande och många. När Ida haft en tung vecka har hon varit i en flotte på öppet hav i 14 timmar, simmat in till land, orienterat några mil till en uppsamlingsplats, räddat några skadade i en övning, burit tungt och ätit lite. Övat och övat. Eller varit i botten på fartyget, lagat, kontrolerat och rapporterat. Som tekniskt befäl på ett toppmodernt fartyg har man en hel del teknik att se över. Det kan hända att hon rökdyker i maskinrummet, eller något annat som jag aldrig skulle våga göra. Ida är en del av ett stort och uträknat maskineri. Hela försvarsmakten som institution och fartyget som maskin.

Ida är lika fascinerad över mitt jobb som jag är över hennes. Vi bjuder varandra på verkligheter utanför våra slutna rum. Där vi är med våra likar, som talar samma språk och som kryper i samma typ av gångar. Vi trivs lika bra i våra yrken och brinner lika starkt. Vi har hittat rätt båda två.

Det är mycket värdefullt att vara med på en anhörigdag, till vilket yrke som helst. Fler studiebesök och världen skulle bli mer förstående.

När jag kommer hem med solvarma kinder påminns jag om mitt eget yrke. I brevlådan ligger det första exemplaret av min bok.

Jag är bilderbokskonstnär.

Annonser