Fika i trädgården

stegforsteg_test2

Det är mycket roligt att se en bild växa fram. Att spara processen genom att fota stegen under en målning, eller bläddra och släcka lager i Photoshop är lika överraskande varje gång. För när man skapar märker man inte vad som händer. Plötsligt är det bara klart.

I morse startade jag tidigt med en tydlig idé. Den fanns där redan igår, men jag tordes inte börja för jag var för trött i ögonen.

Det är en svår balansgång med trötthet. Ibland hjälper den mig till nya höjder, men om den stjälper – då kan den välta hela lasset och ett motiv får sällan (för att inte säga aldrig) någon andra chans hos mig. Om det inte sätter sig på en gång, i perspektiv och disposition, då är det ingen mening. Inte i det fria skapandet. Det är en helt annan process i illustrerandet av ett uppdrag.

Jag har vänner som fyller sina skissblock med vackra skisser ur olika vinklar. Jag har försökt att skapa på samma sätt, men det går inte. Jag använder sällan ljusbordet och vill helst av allt kapa så många förberedande steg som det bara går. Akvarell, som torkar snabbt och färgläggning i Photoshop, som inte har någon torktid alls, är optimalt för mig. Då kan jag följa mitt kreativa tempo och inte stoppas eller störas. I samma anda gör jag en så liten skiss som möjligt. Ofta bara någon ynka centimeter. Sen börjar jag med färg så att jag får se resultatet så snart som möjligt, för det är ju det som är kul.

Olika motiv kräver olika tempo, på samma sätt som det kräver olika sinnestämningar och olika platser där det blir till.

Annonser