Om mig

Jag heter Linnéa Krylén och jag är uppvuxen i Jämtland. Jag bor sedan en tid tillbaka i Stockholm och frilansar som illustratör och författare. Till Stockholm flyttade jag för att läsa barnkultur I på Stockholms universitet. Det blev både I, II och III – och nu har jag tagit en kandidatexamen som barnkulturvetare. (Vilket betyder att jag är van att tänka kring estetiska och teoretiska uttryck av, med och för barn och deras kultur. Tex. barnteater, barnlitteratur, barnfilm och barnmusik, men också utvecklingspsykologiska teorier och pedagogik.) http://www.buv.su.se/cbk/

Jag bär också med mig en bildberättarexamen från högskolan i Gävle, konstpedagogisk grundkurs från Stockholms universitet och två kurser i kreativt skrivande för barn från Linnéuniversitetet. Mitt intresse för konst för barn genomsyrar allt jag tar mig ann. Jag skriver för barn, illustrerar för barn och skapar lekmiljöer för barn. Jag jobbar också i Mariatorgets barnbokhandel, Bokslukaren, där jag hjälper kunder att hitta den rätta boken. http://bokslukaren.com/

Tveka inte att ta kontakt om du gillar min konst och har ett uppdrag som du tror skulle passa mig.

Debutantporträtt i Svensk bokhandel:

I slutet av september skall potatisen upp.
Det är ingen människa som bestämt det. Det är potatisen som tycker att det är precis lagom att plockas upp och läggas i botten av jordkällaren. Samtidigt som lingonen är röda och sommaren är slut. Men, den klarar inte resan ensam och därför organiseras den stora potatishelgen, eller pärhäljen, för det ska sägas med en klang av härjedalska och jämtska.

Mormor och morfar står för markservicen. Mostrar, kusiner, tremänningar och alla däremellan ställer upp. Ålder har ingen betydelse. Alla vet sina positioner. Hinkar delas ut två och två. Stora potatisar i den ena, små potatisar i den andra. Livet och döden avklaras, så som vädret och hur många fåror det fanns när det var som värst. Det blir kolsoppa, limpsmörgås och kokt korv. Det blir vinbärspaj och tjälknul (en sorts rostbiff av fryst kött som steks otinat i låg ugnsvärme och därefter läggs i en kryddad saltlag. Serveras lämpligt i tunna skivor med nyupptagen kokt potatis).

Som infödd har jag varit med sedan hösten 1987. Körschemat är utarbetat under generationer. Men, med rätt tajming kan man, som jag, göra en avstickare efter kolsoppan och innan det är dags för lingonskogen. Då kan man gå över potatislandet, förbi stenen och ner till sjön. Där björkskogen står i randig pyjamas och stålsätter sig snålblåsten. Inte riktigt redo att släppa taget och falla in i den långa vinterdvalan. Med björkarna i ryggen och stövlarna mot sjön får man en stund på grannens bänk. En möjlighet att samla in naturens färger. Det finns överseende med mina avstickare eftersom jag, som morfar så fint beskriver det, är konstnär.

Efter potatishelgen 2012 var det inte bara träningsvärken i baksida lår som följde med mig hem till lägenheten utanför Stockholm, utan också inspirationen. Ganska snart dök det upp en björkskog i mina teckningar. En dunge med raka och pinniga björkar. Jag anade att någon gömde sig bakom träden. När hon steg fram var hon inte olik min tremänning Freja och hennes syster.

Så åkte jag för första gången på bokmässan i Göteborg. På marknadsföringsuppdrag av Svenska tecknares barn- och ungdomsgrupp och mig själv som illustratör. Det gick bra både här och där. Jag blev presenterad för Opal och informerad om att förlaget sökte bilderbokmanus för små barn, som inte handlade om ett djur. Upprymd lovade jag att skicka in ett manus. Fast jag inte hade något.

Vilken chans, tänkte jag och började bli nervös redan på tåget hem. Då klev Freja fram ur dungen. Så tydligt som bara en idé kan kliva fram. Hon sa bestämt att det skulle handla om henne. Om hennes björkskog och alla skatter som finns i den. Så skrev jag manuset, lät henne gå över potatislandet och genom björkskogen. Skissade upp bokens sidor, gjorde ett färdigt uppslag i färg och skickade in.

Vi tycker mycket om ditt manus och vill ge ut det, sa Opal. Kan du göra klart det så att vi kan ta med boken till nästa bokmässa?

Ja, sa jag. Lagom till pärhäljen 2013.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s