Inspirationsresa till Lofoten

I maj ansökte jag om ett resestipendium från Åke och Vera Holmbergs stipendiefond. Från självaste Ture Sventon alltså. I instruktionen om hur man söker stipendiet rekommenderas att man hör av sig till det konstnärshem man vill bo på och frågar om det finns plats. Så jag hörde av mig till Kunstnerhuset på Lofoten. Där fick jag strax veta att hela sommaren och en bit in på hösten var fullbokad, men en liten vecka i juni fanns ledig. Nämligen den 12-19 juni.

Jag bokade den direkt.

Det fick bära eller brista, jag ville så gärna till Lofoten och genomföra den skrivarresa som jag ansökt om. När jag kom hem fick jag ett brev på posten från Författarförbundet. Jag hade beviljats stipendium!

Här kommer en reseberättelse i bilder! Jag hoppas att ni blir riktigt sugna på att göra en egen resa! Här är Kunstnerhusets webbplats: http://www.kunstnerhuset-lofoten.no/ och här listar Författarförbundet gästhem i Norden: http://www.forfattarforbundet.se/boende/gasthem-i-norden/

Lite om min resa!

Kl.04.00 hämtar taxin mig hemma i Bandhagen och efter en mellanlandning i Oslo anländer jag till Narvik klockan 10.15. Fyrtiofem minuter senare tar jag plats längst fram på Lofotsxpressen. Till Svolvær tar det nästan tre timmar med buss, men det gör absolut ingenting. Bussturen är inte som någon annan. Den här måndagen är det ett alldeles strålande väder och hela bussresan blir en naturfilm i absolut bästa HD. Efter varje krök blir det vackrare och vackrare tills hela jag fylls av skratt. Jag finner mig själv sitta och skaka på huvudet. Att Lofoten skulle bjuda på en otrolig miljö är jag förberedd på, men att den kan glittra så! Det behöver man se för att riktigt förstå och när man ser det vet man ändå inte om det är sant.

Lofotenxpress, precis när vi lämnat Narviks Lufthavn.

Utanför fönstret blixtrar den ena vykortsbilden efter den andra.

Med mig på Kunstnerhuset bor två norska damer, tre danska damer, en tysk dam och i slutet av veckan kommer två unga norska konstnärer. Vi gör allt för att förstå varandra och det går mycket bra, även om danskan är svår och min tyska ligger långt, långt bak i tiden. Huset är fint! Överraskande fint. Vi har det otroligt trevligt allesammans. På morgonen berättar vi vad vi ska göra, så att vi vet var vi ska börja leta efter varandra om någon inte kommer hem. Norskt fjällvett alltså. Och dansk hygge.

  

Där uppe på höjden ligger det röda Kunstnerhuset, med det vita taket. Man går över en bro i utkanten av stadens centrum. Den är hög och bjuder på en fantastisk utsikt. Svinøya heter ön som Kunstnerhuset ligger på

Det här är Kunstnerhuset från baksidan. Mitt fönster är längst ner till höger

Utsikten från mitt rum, nummer 4. Helt sagolikt. Vid fönstret finns ett skrivbord och där skriver jag på kvällarna och när det är dåligt väder. Eftersom det är midnattssol är det svårt att gå och lägga sig. Och sen finns ju allt vackert man vill se.

Ankomstkvällen går jag längst ut på Svinøya. Ön slutar med en pil där Fiskekona står. Det är en staty av en fiskarhustru som vinkar och hälsar sin sjöman hem. Vacker staty på en dramatisk plats.

Allrummet. Kunstnerhuset har ett mycket bra kök, med alldeles nya verktyg och allt rent och fint. Runt husets baksida går ett trädäck och där finns en liten upphöjd altan. Där kan man äta sin frukost med en mycket fin utsikt. På husets övervåning finns två stora ateljéer. Med utsikt och ljusinsläpp från alla håll. 

Jag börjar med en topptur upp till Tuva på tisdag förmiddag. Det här är utsikten en bit upp längs stigen. Det är brant vill jag lova. Och sjöarna ligger i olika etapper ner mot havet. I storleksordningen: damm, insjö, sjö, hav.

Belöningen är god där uppe. Både fikat jag har med mig och utsikten.

Med mig har jag mitt block och målar akvarell med fjällvatten – på 477 m över havet. Inte så dumt. Jag har också med mig min lilla anteckningsbok som jag fyller med iakttagelser och idéer som kommer upp.

Där går det två killar från Schweiz. Dem mötte jag uppe på toppen och här hjälper de till med perspektivet. Annars är det lätt att tro att de stora snöpartierna är en liten snöfläck…

De två norska damerna har bil och en av dem, Elin, kommer från Svolvær och hon och Gunn tar med mig på en tur runt flera öar. Berättar massor. Visar kyrkor och vackra vyer. De vet att jag gärna vill se en strand och visar mig flera. Vi åker bland annat till Hov, en magisk plats! Där ligger havet öppet hela vägen till Grönland. Ett avstånd svårt att få grepp om. Där finns en offerplats och när klockan är tolv lägger sig midnattssolen precis rätt i en klippformation. På Lofotens sida ut mot havet, där Hov ligger, finns det stora frodiga ängar, fulla av smörblommor som lyser mot det blå havet. På den sidan Svolvær ligger går bergen rakt ner i havet. Där är det mer av en skärgårdsmiljö, med små hus på klippöar. Svolvær är Lofotens största stad, där finns allt man behöver, gatorna är smala, nybyggt blandas med gamla trävillor. Pittoreskt så att det tåras i ögonen.      

Så här åkte jag, Gunn och Elin. Först åkte vi den röda rundan, sen åt vi pizza i Svolvær centrum och sedan tog vi den gröna runda. Prickarna på kartan visar var vi gjorde lite större stopp, för stannade till gjorde vi många fler gånger.

Elin går på landsvägen som vi kör under den röda rundan. Så vackert.

Ett sådant landskap!

Stranden! Det är svårt att se hur stora perspektiven egentligen är. Där på andra sidan går en fullstor kraftledning. Om ni klickar på bilden kan ni zooma in. Då är det lite lättare att få grepp om vidderna. Fast dem får man nästan inte tag på i verkligheten så det är oerhört svårt på bild. 

Det är tisdag. Betänk detta. En vanlig tisdag kan se olika ut minsann.

Längst ute på Gimsøya ligger Hov. Där finns en gammal offerplats. När klockan är 12 lägger sig midnattssolen i skrevan i klippan. Och till höger ligger en golfbana. Kontrasterna.

 

Jag på stranden vid Hov, det är så kallt i vattnet. Iskallt. Inte vanligt iskallt, utan verkligen iskallt. Som om det strax ska frysa.

Jag och de tre danska damerna åker med buss till Henningsvær när det blir dåligt väder. Vi går på konstmuseumet Lofotens Hus och ser bland annat Karl Erik Harr och andra stora Lofotsmålare. En annan dag återvänder jag med de två unga norska konstnärerna, Phillipp och Lillian. De är inbjudna att ha en utställning i Svolvær nästa år och känner många av de lokala konstnärerna. Vi hälsar på i glasblåseriet, fikar på ljusstöperiet och går på en utställning på Kivifabriken. Ett modernt konstgalleri. Sedan åker vi till Kapelvåg, en by i mellan Svolvær och Henningsvær. Där är det vernissage på Galleri lille Kapelvåg och vi deltar. En annan ruggig dag går jag på biblioteket i Svolvær och hittar en diktsamling av Synne Lea med illustrationer av Stian Hole. Ingen av bokhandlarna i staden har den hemma, så den får jag beställa när jag kommer hem. Den är nämligen mycket inspirerande.

Lofotens Hus, ett fint traditionellt konstmuseum.

Kaviarfabriken, är precis vad det låter – en gammal kaviarfabrik. Nu har det rustas upp till ett mycket modernt konstgalleri. Mycket bra utställning. Med fin utsikt!

Henningsvær

Från glasblåseriets butik.

Mycket gott på Ljusstöperiet. Inte bara fika utan även en verkstadsdel.

Jag går på tre toppturer. Till Tuva, Nøkksætra och Kongstindan. Alla tre i anslutning till Svolvær. Med mig har jag mina två block. Ett för dagboksanteckningar, skisser och akvarell och ett för idéer och iakttagelser.

Nøkksætra, bilden är tagen från toppen Tuva ut över Övre Svolværvatnet. Om man zoomar in ser man den lilla stugan. 

Vägen upp till Nøkksætra går förbi två stora insjöar. Detta är den första Nedre Svolværvatnet. Högst upp till höger ligger Tuva bland molnen.

Börjar gå bland vattenfall, forsar och ett grönt sommarfjäll.

Men uppe på Nøkksætra är det vinter, men vackert och så där stort som det är i Nordnorge, så att det nästan inte går att ta in.

Jag, mitt i det vidunderliga.

Jag på väg upp till Kongstindan. Jag har markerat i rött hur vägen gick upp till Tuva.

Det finns flera toppar uppe vid Kongstindan. Jag gick bara till den första, men min högsta för veckan 552 m öh.

 

Svolvær

Svolværs småbåtshamn.

Mörkare än så här blir det inte. Midnattssolen gör att det knappt blir skymning. Den gör något med ljuset, men det blir aldrig mörkt.

Gatan man passerar till Kunstnerhuset har vackra små hus.

Torrfisk torkas det överallt. Människor torkar till och med på sina altaner och balkonger. Oftast hänger de på sådana här ställningar.  

 

Resan till Lofoten blir precis som jag vill och lite till. Jag får mer ro än jag hoppats på och flera nya vänner. Tusen tack till Åke och Vera Holmbergs stipendiefond för att jag beviljades detta stipendium, det betyder jättemycket för mig och mitt skapande.

http://www.forfattarforbundet.se/stipendier/ake-och-vera-holmbergs-stipendiefond/

Om ni är nyfikna på Phillip och Lillian finns deras webbadresser här:

http://www.nnks.no/kunstnere/philipp-spillmann/

http://www.lilliantorlen.no/

Besöksmål:

Galleri lilla Kapelvåg: http://www.lillekabelvaag.no/Utstilling.html

Kaviarfabriken: http://www.kaviarfactory.com/about/

Lofotens Hus: http://www.galleri-lofoten.no/nb/

 

Annonser

Waldemarsudde

12742434_1313227912036811_2176299489940407994_n

I lördags var det invigning av utställningen Ljusets magi – Friluftsmåleri från sent 1800-tal. Den utställning som jag ska ha molnskådning i anslutning till i vår. Se så fint man skyltat i Waldermarsuddes butik! Fantastiskt.

Utställningen är mycket fin och inspirerande, jag tror att det kommer att bli mycket fina söndagar i april då vi ska molnskåda med barnen som besöker familjesöndagarna ute på udden. Läs mer här: http://www.waldemarsudde.se/besok-oss/barn-och-familj/

God jul och gott nytt år!

frejas_angel

Jag vill önska alla läsare en god jul och ett gott nytt år!

Vilket år det varit. Handbok för molnskådare har hjälpt mig till nya höjder. Inte kunde jag tro att jag skulle vara med i nyhetsmorgon, inte heller i panelsamtal med Pär Holmgren – som filmades av UR, inte hålla molnskådarkurser på Junibacken, eller vara huvudbok i Barnens bokklubb. Inte kan man i förväg ana att man skulle kunna hjälpa åskrädda, göra så föräldrar minns sina barndoms molnskådningar eller bli tipsad som sommarens bästa läsning. Bli intervjuad av en segelflygtidning, eller prata i radio, eller vara med som förslag till årets bästa böcker. Vilket år det varit.

År 2015 kommer jag minnas som Molnets år och jag ser redan nu fler moln på himlen inför 2016!

I vår kommer jag tillexempel att hålla i molnskådarkurser på drömplatsen Waldermarsudde och jag vet redan nu att boken kommer att översättas till ryska! Vilken grej.

Efter nyår har jag ett möte med min redaktör – förlaget har nämligen antagit min nya faktaboksidé! Det ska bli mycket kul att böja gräva i ett nytt ämne. Jag säger inte vad det är ännu, jag vill att idén ska gro i mig själv ett tag innan jag berättar. Så är det alltid.

Hoppas att vi ses på det nya året!

Håll blicken i skyn / Linnéa

 

 

Bokmässan och UR Samtiden

Jag har inte lämnat någon rapport från Bokmässan i Göteborg och mina framträdanden där. Här kommer en liten film av mitt och Pär Holmgrens seminarium som UR Samtiden spelade in: http://www.ur.se/Produkter/191653-UR-Samtiden-Bokmassan-2015-Locka-barn-till-klimatfragor

klipp_bokmassan

Det blev en bra mässa! Jag känner mig nöjd. Jag knöt nya och gamla kontakter, så som man ska på mässor. Huvudet blev fullt av inspiration och kunskap. Jag blev intervjuad av barntidningen Struten (http://www.junis.org/barn/45). Vi spelade in en liten molnskådarfilm och i vår förväntas den och artikeln komma på deras hemsida. Hos dem och de proffsiga juniorreportrarna kände jag mig som en känd författare. Alltså så där som man tror att det är, intervjuer på språng, proffsiga porträttbilder och filminspelningar.

itaket

Och omslaget fick hänga i taket, precis som de andra böckernas omslag gjort. Jag tycker att det känns lika märkvärdigt som de andra åren.

 

Waldermarsudde

Igår var jag medbjuden av en vän på vernissagen av Waldermarsuddes nya utställning ”symbolism och dekadens.” Det var en stor och omfattande utställning som jag verkligen rekommenderar! Vacker, storslagen och känslofylld konst som till råga på allt hängts och presenterats på ett mycket tilltalande sätt. Läs mer här: http://www.waldemarsudde.se/utstallningar/utstallning/2015/symbolism-och-dekadens/

Som jag berättat har Prins Eugens konstverk Molnet stor betydelse för Handbok för molnskådare. Den som känner till tavlan känner igen den i omslaget direkt och jag har låtit hela boken utspela sig i min idé av tavlans värld. Jag tror att Prinsen tyckte lika mycket om grönt och böljande gräs som jag. Det känns stort och lite surrealistiskt att boken nu ligger i museets butik!

12039717_1216667745026162_7131711741967951394_n

Nedan ser ni en bild från utställningen där Prinsens Molnet hänger. Det spelar ingen roll hur många gånger jag ser den, jag tycker att den är lika mäktig varje gång! Den lyser och jag känner både vinden och gräset.

12009770_1216667761692827_7399832812925529345_nklipp

Många av utställningens andra tavlor har också de vackra och sällsamma moln, eller stormiga och ruggiga. I symbolismen är molnen ett stadigt grepp för att förmedla känslor. Molnskådaren Strindberg fanns representerad med två ovädersverk. Att molnskåda i konsten är lika varierande och poetiskt som i verkligheten – dessutom lite torrare nu när hösten blir ännu tydligare och blötare.

Ta en sväng till Waldermarsudde eller ert närmaste konstmuseum och skåda!

 

I mitt knä!

imittkna

I måndags hämtade jag mitt rykande färska förhandsex på förlaget. Det är så otroligt nervöst att bläddra igenom det en första gång, men det gick bra! Jag känner mig nöjd och glad! Här sitter jag på en bänk på Adolf Fredriks kyrkogård i solen och bland fågelkvitter. Jag väntar på att klockan ska bli ett så att jag kan gå till Författarförbundet på kurs. Med en ny bok i ryggsäcken kan man lugnt gå på kurs. Senare i maj, runt den 20, kommer boken att finnas i bokhandeln.

Ett klipp till

klipp2

Här kommer ett smakprov till ur Molnboken, som har varit projektets arbetsnamn sedan starten. Jag har jobbat med den här i nära på ett år. Först läst en evinnerlig massa böcker om meteorologi (och försökt lära mig att stava till det krångliga ordet, tillsammans med alla andra krångliga ord…det är en hel del latin) sedan skrivit, tecknat, placerat ut text och bild. Börjat om. Läst lite till. Klurat. Lyssnat på radioprogrammet Cirrus i p1 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=3188 och illustrerat. Börjat om. Molnskådat i konsthistorien och poesin. Förundrats och förbluffats över molnens idéhistoria. Börjat om. Hittat tillbaka igen. Lagt pusselbitarna i färg och form. Snubblat över rysk kärlekspoesi och tänkt ”tänk va, att det finns så mycket moln överallt!”

Det gäller att hitta rytmen. Hitta mönstret. Hitta språket. Hitta tilltalet. Hitta känslan.

Det här klippet som jag presenterar här är en tidig bild. Mycket tidig. Den här bilden har jag återgått till när jag har sökt mig fram. Att boken ska börja med den här bilden har stått klart för mig hela tiden. Han går med så bestämda steg att det inte går att tvivla på att han vet vad han gör. När jag inte vetat vad jag gjort har jag funnit inspiration i den här bilden. Om resten av boken kan gå lika bestämt och stadigt, då är det inga problem – så har jag tänkt och jag hoppas innerligt att det är så.