Föreläsning på Astrid Lindgrens Näs

I fredags svischade jag genom de småländska skogarna mot Vimmerby och Astrid Lindgrens Näs. För att vara gästlärare på Linnéuniversitetets kurs i kreativt skrivande för barn, Att skriva barnlitteratur. På fredagen deltog jag för att inspireras och under lördagen höll jag i en föreläsning om att skriva fakta för barn.

Jag gick själv utbildningen för några år sen och det var mitt första steg mot att bli författare. Jag fick lov att nypa mig i armen för att jag är tillbaka i lärarrollen!

Längst fram i prickigt.

Det gick bra att hålla föreläsningen. Lite pirrigt, men mest kul! Jag har med mig massor hem! Både från deltagarna och de andra lärarna och föreläsarna! Och inte minst från visningen i Astrid Lindgrens barndomshem. Det är verkligen en stark plats.

Här kan ni läsa om kursen:

https://lnu.se/kurs/att-skriva-barnlitteratur/vimmerby-distans-deltid-ht/

 

 

Annons

Waldermarsudde

Igår var jag medbjuden av en vän på vernissagen av Waldermarsuddes nya utställning ”symbolism och dekadens.” Det var en stor och omfattande utställning som jag verkligen rekommenderar! Vacker, storslagen och känslofylld konst som till råga på allt hängts och presenterats på ett mycket tilltalande sätt. Läs mer här: http://www.waldemarsudde.se/utstallningar/utstallning/2015/symbolism-och-dekadens/

Som jag berättat har Prins Eugens konstverk Molnet stor betydelse för Handbok för molnskådare. Den som känner till tavlan känner igen den i omslaget direkt och jag har låtit hela boken utspela sig i min idé av tavlans värld. Jag tror att Prinsen tyckte lika mycket om grönt och böljande gräs som jag. Det känns stort och lite surrealistiskt att boken nu ligger i museets butik!

Nedan ser ni en bild från utställningen där Prinsens Molnet hänger. Det spelar ingen roll hur många gånger jag ser den, jag tycker att den är lika mäktig varje gång! Den lyser och jag känner både vinden och gräset.

Många av utställningens andra tavlor har också de vackra och sällsamma moln, eller stormiga och ruggiga. I symbolismen är molnen ett stadigt grepp för att förmedla känslor. Molnskådaren Strindberg fanns representerad med två ovädersverk. Att molnskåda i konsten är lika varierande och poetiskt som i verkligheten – dessutom lite torrare nu när hösten blir ännu tydligare och blötare.

Ta en sväng till Waldermarsudde eller ert närmaste konstmuseum och skåda!

 

Vi är redo!

Nu har jag fått de första exemplaren av Frejas nyckel och känner mig redo för sagoläsningen på Stockholms kulturfestival på onsdag!

Ser ni så fina sommarkläder Frejadockan fått! Det är min mamma som på beställning sytt den lilla flytvästen, hatten och klänningen (dockan gjorde hon till den första boken om Freja) Och tänka sig, min pappa hade Frejas nyckel i sitt skruvskåp! Jag frågade faktiskt mamma redan i ett tidigt skede, om det vore okej för henne att sy en liten flytväst, om det skulle bli så att Freja har en flytväst i den nya boken…

Frejas nyckel utspelar sig där jag varit min barndoms alla somrar. Jag var nyss där och passade på att fota Frejadockan på den gamla rostiga slåttermaskinen som finns med i boken. Här nedan ser du några platser som inspirerat mig till bokens motiv. Allt utspelar sig runt den slitna ladugården, där vi hade höns när jag var liten och inte långt därifrån ligger jordkällaren med det vackra gräset. Där växte de finaste blommorna, men det var strängt förbjudet att klättra upp på kullen och plocka.

Det är mycket spännande att tänka på vilka miljöer som finns i den inre bildbanken och i vilken form de kommer ut när man skapar.

Hoppas vi ses på festivalen! Se inlägget nedan för tider:

 

Inspiration från Helsingfors

Tillsammans med min kompis Manilla tog jag två dagar på andra sidan havet.

Helsingfors! Vilken trevlig stad! Vi åkte för att se den stora jubileumutställningen med Tove Janssons verk. Det var en fantastisk utställning, stor och mycket bra presenterad. Vi tog god tid på oss och gick med audioguiden i örat (alltid värt att lägga en extra slant på det). Det som slog mig var hur små muminillustrationerna är. Många av dem är inte större i original än de är i kapitelböckerna. I kontrast till de små tuschstrecken fanns hennes stora målningar, ofta melankoliska och mycket djupa. Utställningen sträckte sig genom hela våning två och en stor del av utställningens styrka var just storleken och bredden man fick se. Jag har just läst den nya biografin av Tuula Karjalainen, Tove Jansson: arbeta och älska och med den färskt i minnet känns det som om bitarna över Tove Jansson föll på plats. Hon var en ärlig konstnär, stark och sann mot sig själv. Hon vågade visa sig sårbar och var inte rädd för att visa det i sin konst. Det beundrar jag hos henne.

Fullproppade av inspiration efter utställningen laddade vi om med en cola och shoppade sedan loss i museets butik.  Finns det nått bättre än vykort! Väger ingenting när man reser och fångar så bra ett motiv. Vi samlade på oss några…

Dag två gick i samma inspirerande anda med museishoppar (tre stycken, man får en god överblick över museet om man går i butiken och det finns alltid det lilla extra att hitta där – det har Manilla lärt mig med den här resan) kyrkbesök (tre stycken pampiga, en med en klassisk pianokonsert som bonus) pappershandel (där jag hittade de fina anteckningsböckerna och mer) bokhandel (mycket stor! Kollade efter min bok, men såg den inte) klassiska Fazer chokladkonditori och massor av inrednings och hantverksbutiker. Finland kan sin konst, så att säga!

Vidare vill jag varmt rekommendera en tur över havet. Vi tog flyget från Stockholm och var där på mindre än en timme. Flygbussen från flygplatsen in till Helsingfors centrum tog inte mer än en halvtimme. Fantastiskt smidigt. Vi bodde på hotell i centrum och kunde strosa runt och ändå hinna med massor!

http://www.ateneum.fi/sv