Bildauktion Jämtland

Jag är medlem i illustratörcentrum (även författarcentrum) och för en tid sedan gick illustratörcentrum ut med en förfrågan om att delta i en bildauktion. Det har jag aldrig deltagit i förut och det lockade extra att den kommer att hållas i min hemstad Östersund. Så här skriver man i beskrivningen av auktionen:

”Torsdag den 1 oktober gör Illustratörcentrum och galleri Tullgatan 6 i Östersund gemensam sak och arrangerar en bildauktion med konstverk av illustratörer, grafiker och konstnärer från hela Sverige. I samband med auktionen släpps också Illustratörcentrums prisvinnande katalog Swedish Illustrators & Graphic Designers 2016, med omslagsillustration av Kristian Ingers och grafisk form av Lisa Zachrisson.”

Jag deltar med ett original i akvarell och färgpennor. Det är en liten tavla och motivet har jag döpt till Ingrid tar en paus. Flickan har plockat hjortron och alla som gjort det vet hur varmt det kan bli på en myr i stövlar. Då är det mycket skönt att ta en paus och sticka ner fötterna i en kall bäck.

Det går bra att lägga ett förhandsbud på konsten i auktionen och här kan du läsa mer om vilka som är med, hur det går till och se alla konstverken:

http://www.bildauktionjamtland.se/konstverken

Annons

Flickan och rävarna

– Japp, björkdungen går igen! Det tycks vara något som sitter nära mitt skapande hjärta. Trogna tittare känner igen denna vy från motivet ”Frejas snöängel” som deltog i Rådhusets julkalender. Nu har det blivit vår i dungen och en annan tjej gjort den till sin. Strax är kompisarna där med henne. Jag vet inte vad hon heter eller vem hon är. Men mössan är grön, jackan röd och håret rödbrunt som på en räv. Jag kallar den ”Flickan och rävarna.”

Illustration av våren

En illustration av våren.
Iakttagen under en stilla promenad innan regnet.

Lucka nummer 7

Igår åkte jag och min syster till Örebro för att vara med när min lucka öppnades i fönstret på Örebros fina rådhus. Snön hade just lagt sig till ro över staden och på torget övade kören inför morgondagens stora konsert. Det var stämningsfullt, i alla högsta grad. På torget mötte vi upp med vänner och min luckvärd, Länsgården. Det blev ett varmt och hjärtligt möte, lussebulle på ett konditori och intervju med en journalist. Både jag och min syster slogs av vilken vacker stad Örebro är. Här kan man bo, tänkte vi.

Och vilken grej att få se sin bild så stor och på en så fin byggnad!

Se min och de andras luckor här:
http://radhusetsjulkalender.se/luckorna/

 

 

Rådhusets Julkalender

Jag har under en tid arbetat med den bild som blir nummer 7 i Rådhusets Julkalender 2013. Har skrivit ett inlägg om projektet tidigare, det handlar alltså om den årliga adventskalender som utspelar sig i Örebros vackra rådhusfönster. Jag och 23 andra aktuella barnboksillustratörer har fått ett varsitt datum att skapa ett konstverk på temat ”Tänk om”. http://radhusetsjulkalender.se/konstnarer.php

Skaparprocessen har varit som den allt som oftast är, en pendling mellan hopp och förtvivlan. Fast vid det här laget känner jag mig själv. När det känns utsiktslöst, då jag tycker att färgerna är slut, papperet platt och figurerna skelögda, då tar jag en paus. Går och borstar tänderna, tar ett varv runt bokhyllan och kokar en kopp te. Lugnar mig med att prestationskravet är ett lock som jag kan lyfta av när jag vill. Om jag bara jobbar lite till så känns det bättre. Det behövs ofta bara en enda linje för att hoppet skall komma åter. Jag vet aldrig vad det beror på eller vilket streck som blir avgörande. Jag vet bara att tålamodet måste finnas så att strecket har en chans att komma.

Nu är jag redo att skicka in.

Här kan ni lyssna på ett radioinslag om rådhuskalendern från P4 Örebro, där projektledaren Ove Lundqvist beskriver arbetet med att ta fram kalendern. 01.30 minuter in i programmet säger han att det är extra spännande att de i år har med en debutant. Det är mig han menar. Kul!

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=507&grupp=19117&artikel=5643900

Fika i trädgården

Det är mycket roligt att se en bild växa fram. Att spara processen genom att fota stegen under en målning, eller bläddra och släcka lager i Photoshop är lika överraskande varje gång. För när man skapar märker man inte vad som händer. Plötsligt är det bara klart.

I morse startade jag tidigt med en tydlig idé. Den fanns där redan igår, men jag tordes inte börja för jag var för trött i ögonen.

Det är en svår balansgång med trötthet. Ibland hjälper den mig till nya höjder, men om den stjälper – då kan den välta hela lasset och ett motiv får sällan (för att inte säga aldrig) någon andra chans hos mig. Om det inte sätter sig på en gång, i perspektiv och disposition, då är det ingen mening. Inte i det fria skapandet. Det är en helt annan process i illustrerandet av ett uppdrag.

Jag har vänner som fyller sina skissblock med vackra skisser ur olika vinklar. Jag har försökt att skapa på samma sätt, men det går inte. Jag använder sällan ljusbordet och vill helst av allt kapa så många förberedande steg som det bara går. Akvarell, som torkar snabbt och färgläggning i Photoshop, som inte har någon torktid alls, är optimalt för mig. Då kan jag följa mitt kreativa tempo och inte stoppas eller störas. I samma anda gör jag en så liten skiss som möjligt. Ofta bara någon ynka centimeter. Sen börjar jag med färg så att jag får se resultatet så snart som möjligt, för det är ju det som är kul.

Olika motiv kräver olika tempo, på samma sätt som det kräver olika sinnestämningar och olika platser där det blir till.

Drömmar

I söndags var jag på vernissage med Nina Langmann Hagman, som jag lärde känna under kursen i konstpedagogik förra hösten. Tillsammans med sina konstnärsföräldrar, Fritz och Elvor Langmann, håller Nina utställning på Galleri Hagström, Österlånggatan 5, Gamla Stan (till 31 maj 2013). http://www.ninalangmannhagman.com/

Utställningen var genomgående varm och inspirerande. Mellan väggarna kände jag kreativiteten och skaparlusten. Den sorten som aldrig sinar, hur stormigt än havet är runt båten.

Det började klia i fingrarna direkt. Så som det ofta gör när jag ser andras konst. Färgerna liksom rinner in genom ögonen och vill komma ut genom fingrarna. Genast började jag drömma om större yta för oljemåleri. Tänk att ha en ateljé vid havet, med stora fönster och ljusa väggar!

Men jag får (tills vidare) nöja mig med den närmsta lösningen – städa skrivbordet från vilande projekt – och måla på en liten duk.

Så i morse röjde jag för måleri.

Någonstans mellan söndagens vernissage och denna morgon såg jag en tavla på inspirationssidan Printrest. Jag kommer inte ihåg konstnärens namn. Det var en somrigt blå duk med en vacker liten glasvas. När jag såg den tänkte jag att en sådan vas skulle stå på bordet i den där ateljén jag drömmer om. Åh, en sådan tavla vill jag gärna ha!

Så då gjorde jag en egen.

Två grävlingar i sitt gryt

Två grävlingar i sitt gryt. Målad med akryl och gouache på ultramarinblått papper. Ett försök som gick vägen. Skissen ser ni till höger om bilden.

I fredags var jag på en förelsäsningsdag på Moderna Museet i Stockholm i samarbete med Rabén och Sjögren. Dagens tema löd ”Bilder för livet – bilderboken som konstform.” Den första föreläsaren, Carin Hartman, talade om de sagor hon glömnt att hon mindes så väl. Hur bilder vi ser när vi är liten följer oss hela livet och lämnar spår i vårt egna skapande. Jag tyckte mycket om hennes föreläsning och började genast tänka på vilka bilder som jag glömnt att jag minns.

Så skapar jag plötsligt den här bilden. Det är eftermiddag och det finns ingen ”mening” med illustrationen – den är inte gjord på uppdrag av någon annan. När jag var liten ritade jag massor av dessa underjorden bilder. Jag tror att det började med inspiration från de underjordiska gångarna som figurerar i Bamse. (Jag var samtidigt mycket intresserad av kompost och maskar. Därför blev det oftast maskar som levde i rum under marken och hade restaurang i en soptunna.) När jag tänker efter så spelar Bamse en stor roll i mitt bildspråk. Jag tror att om jag går tillbaka och läser samlingen Bamsetidningar från 1995 till 1998 så får jag nog endel förståese vart jag fått lusten att måla djur som fikar. Varför mina filtar, vantar, snötyngda träd och gatlyktor ser ut som de gör.

Intressant.

Sommaräng mitt i den gråaste tiden

För en tid sedan var jag och en konstnärskompis på Thielska Galleriet (Djurgården) och såg Peter Fries tankfulla målningar. Det var en mycket vacker och inspirerande utställning. Vi gick därför direkt efter besöket till en konstnärshandel och köpte material. Jag köpte en liten duk och tänkte ”nu är det dax för oljemåleri.” Men, det är lite omständigt att måla med olja. Det är så mycket förberedelse att man måste vara säker på att man har tillräckligt med energi så att det räcker genom alla steg. Steg 1. Hitta oljan. Steg 2. Hitta lacknafta. Steg 3. Hitta en plats att sitta vid. Steg 4. Klämma sig på staffliet. Steg 5. Öppna tubarna. Steg 6. Hitta motivet. I lördags fanns energi genom alla steg och denna tavla kom till. En sommaräng mitt i den gråaste tiden på året.