Rabarbertårta

rabarbertarta

Finns det något vackrare än gamla kaffekoppar från en somrig servis? Ni vet de där som smakar smultron bara man ser dem.  Nej, svarar jag, det finns inget vackrare. Åtminstone inte om man vill inspireras till mönster och köksbestyr.

Här bjuder jag på ett recept från förra sommaren. Ett enkelt och snabbt recept på en liten tårta. Eller, jag är osäker på definitionen tårta, jag skulle nog säga att det är en paj. Men, rabarbertårta är ett så vackert ord i skrivstil, så jag behåller det.

Bitarna smälter som en pralin i munnen. Prova!

Annonser

Drömmar

vasen

I söndags var jag på vernissage med Nina Langmann Hagman, som jag lärde känna under kursen i konstpedagogik förra hösten. Tillsammans med sina konstnärsföräldrar, Fritz och Elvor Langmann, håller Nina utställning på Galleri Hagström, Österlånggatan 5, Gamla Stan (till 31 maj 2013). http://www.ninalangmannhagman.com/

Utställningen var genomgående varm och inspirerande. Mellan väggarna kände jag kreativiteten och skaparlusten. Den sorten som aldrig sinar, hur stormigt än havet är runt båten.

Det började klia i fingrarna direkt. Så som det ofta gör när jag ser andras konst. Färgerna liksom rinner in genom ögonen och vill komma ut genom fingrarna. Genast började jag drömma om större yta för oljemåleri. Tänk att ha en ateljé vid havet, med stora fönster och ljusa väggar!

Men jag får (tills vidare) nöja mig med den närmsta lösningen – städa skrivbordet från vilande projekt – och måla på en liten duk.

Så i morse röjde jag för måleri.

Någonstans mellan söndagens vernissage och denna morgon såg jag en tavla på inspirationssidan Printrest. Jag kommer inte ihåg konstnärens namn. Det var en somrigt blå duk med en vacker liten glasvas. När jag såg den tänkte jag att en sådan vas skulle stå på bordet i den där ateljén jag drömmer om. Åh, en sådan tavla vill jag gärna ha!

Så då gjorde jag en egen.

Sommaren är på väg

Sommaren är på vägSommaren är på väg heter denna illustration. Jag vågar mig nästan på att säga att sommaren är här! Åtminstone på dagen, ännu är det bra med en picknicfilt att sitta på och en att ha över knät när solen gått ned.

På promenaden har jag sett midsommarblomster och backarna är fulla av liljekonvaljer som snart, snart slår ut. Lika snart läser jag min sommarbok. Den som jag läser om varje år. Tordyvelen flyger i skymningen av Maria Gripe. En oslagbar sommarlovsskildring!

Maxat för mini

Nu kan det spridas med vinden. Det blir sagostund med Frejas plats på Stockholms kulturfestival, Maxat för mini!

Print

Onsdagen den 14 augusti kommer jag och bokförlaget Opal att finnas på Stockholms kulturfestival och hålla sagostund för de minsta. Det bjuds på saft och bullar. Vi ritar tillsammans och barnen får berätta om sina egna hemliga platser – om de vill, om platserna inte är för hemliga! Sagostunderna kommer att börja kl.: 12.30, 13.30, 14,30 och 15,30. Däremellan kan man komma förbi och säga hej, vi finns i tältet hela dagen.

Varmt välkomna till ett tält där de små barnen kan hitta sin plats på den stora Kulturfestivalen!

Här kommer en länk till evenemanget:

http://kulturfestivalen.stockholm.se/program/details.php?AID=731

Sitta i samma publik

hunden_pa_vag

Jag började på Stockholms universitet för att läsa barnkultur under hösterminen 2008 och kände ingen. På kringliga och bekantas, bekantas vägar fick jag hyra en lägenhet i andrahand vid Odenplan. Jag hade varit i Stockholm på klassresa. I nian. Vet att jag var i Sollentuna när jag var liten och sen har jag orienterat en del i skogarna runtom.

Mitt i smeten på Odenplan. Tjocka kompendier i ryggsäcken. Bussnummer och tunnelbanelinjer memorerade för att hitta hem. Några veckor in i terminen fick jag information om en föreläsning på Svenska barnboksinstitutet. Det var ju nära där jag bodde! Dit tänkte jag gå. Jag kommer inte längre ihåg vem eller vilka det var som föreläste, men det var ett gediget program. Det är känslan jag fick av föreläsningen som det här inlägget kommer att handla om.

Jag går förbi institutets anslagstavla och ser att programmet är flyttat till Kulturhuset. Kan det finnas fler än ett? Det måste ju vara det stora. Jag skyndar dit. Jag är så gott som först – som vanligt – och ser alla som kommer in genom dörren.

Då kliver Astrid Lindgrens dotter Karin in. Hon hälsar på de andra damerna och sätter sig på raden framför mig.

Jag sitter där och slår fast att jag är på rätt ställe. I den här staden kan jag trivas.

Och oj så jag trivs.

Jag fortsätter att gå på föreläsningar, debatter och diskussioner. Varje gång konstaterar jag samma sak. Det är en sådan påfyllnad att känna sig som en del i ett sammanhang, ta del av andras erfarenhet och kunskaper. Dra paralleller och förstå mer och mer, djupare och djupare. Se det nya och gamla. Sitta i samma publik som någon man ser upp till. Att en vanlig tisdag sitta snett bakom Tranströmer. Lyssna till Barbro Lindgren som med len röst levererar raka svar. Numera hejas glatt på av några av dem som jag läser och beundrar. Gunilla Bergström som tycker att jag har ett fint pennskrin och hur vi sen pratar om mitt konstnärskap. Att jag är inne i en molnperiod och målar många landskap med böljande gräs.

Allt gratis, eller ibland för hundrafemtio kronor. Varje vecka, minst två.  I sammarbete med kulturorganisationer och institutioner. Allt för alla som mig.

Igår var jag på Svenska barnboksinstitutet. Lyssnade till Gunna Grähs och Ann Forslinds föreläsning ”Den osynliga bilden – om behovet av bildkompetens inom bilderboksbevakningen”. Tillsammans sätter de fingret på de strukturer som leder till och visar på bilderbokens status. Där paradoxerna avlöser varandra. En mycket intressant föreläsning och jag kommer att hålla ögonen öppna om de publicerar sina iakttagelser i text. Då är det något jag rekommenderar alla att läsa.

Ledig onsdag

Blåsipporna spelar sällskapsspel

Det borde vara en ledig dag mitt i veckan!

Varför inte en onsdag? Extra bra för alla oss som jobbar på helgerna. Inte så dumt för alla dem som lyfter tungt och måste vila ryggen. De som är på picknick-humör, men som aldrig hinner på lördagarna. De som vill ha kalas, men som aldrig hinner städa. För den som vill gå där det är tyst, men som bokar upp hela helgen för att det är så trevligt med sällskap. För alla bokälskare som har en hög vid sin säng som inte hinner läsas. Gitarrspelare. Målare. De som vill klä om möbler. För alla dem som har ett projekt liggande.

Sommartiden och ljuset borde följas av den lediga onsdagen! Om det tycks omöjligt, rent samhällsekonomiskt, så börja med varannan.

Det här har jag tänkt på efter årets första maj. Det var en så härligt ledig dag. Vädret var vackert och blåsipporna spelade sällskapsspel i gläntorna.